.

Tänk er att ni ligger i soffan och har det varmt och mysigt samtidigt som ni mer världens bästa serie. Plötsligt kommer ni på att ni varit ute och rest i två månader och tänker att ni ska gå en promenad för att lätta på samvete. Mitt råd: STANNA KVAR I SOFFAN

Annars kan det gå såhär:

Ni går ut och går. Det snöar ute och är halt. Ni går på vägen och bestämmer er för att gå på trottoaren (gör aldrig det). Det slutar med att ni RAMLAR. Och vad gör man när man ramlar? Jo, fort som fan är man uppe på fötter igen och i princip springer ifrån brottplatsen ifall att någon skulle ha sett er, fort så att ni slipper skämmas. Det ni inte märker är att både mobilen och erat körkort har ramlat ur fickan under "olyckan". Men, ingen skada skedd tänker man, utan man är riktigt imponerad över hur fort man var uppe igen. Promenaden fortsätter lyckligt (läs åt helvette, vem fasen uppfann snö när det finns sand som har samma färg???) Efter ca 1½ timme plumsades i snö, blöt och jävlig är man ÄNTLIGEN hemma där man startade, i soffan och NÖJD över att man tog den där nödvändiga promenaden.

Som vanligt letar ni mobilen för att se om någon har sökt er. Ni märker då att mobilen inte ligger där den brukar (där man la den). Ännu har ingen panik brytit ut. Man letar på de vanliga ställena. I sängen, i soffan, i tvättkorgen, i skafferiet, i kylskåpet, ute på balkonen, hos grannen. Ja ni förstår, de vanliga ställena helt enkelt. NU kommer paniken. Ni ber än vän över internet ringa mobilen, såklart avstängd. DÅ ramlar poletten ner. Ni kommer ihåg händelsen med fallet. Och när ni tittar efter så är jackfickan öppen. Satans klantarsel tänker ni då om er själva.

På igen med de blöta skorna. Springer ut genom dörren mot brottplatsen. Letar febrilt i snön men .. INGET, absolut inget. Förövaren har klart och tydligt sopat igen alla spår om att ett brott kan ha begåts. Med svansen mellan bena beger ni er hemåt igen. Hemma igen så söker ni efter tips på internet om hur man skall gå tillväga när man blivit bestulen (klantat sig). Eftersom ni egentligen är en skötsam person som inte tappar bort saker och ting så är detta helt nytt för er.
På med skorna igen för att göra ett besök på polisstationen för att göra en anmälan. Skamsen berättar ni händelseförloppet om hur ni blev överfallen av ett gäng pensionärer mitt på ljusa dagen som tog allt av värde.

Nu, isolerad från omvägen undrar ni om någon har försökt nå er. Har ni fått det där superviktiga smset? Det där extremt efterlängtade samtalet om att Thailands kung har valt just ER till årets turist och vill att ni återvänder

Helt isolerad och helt ensam. 

Mitt tips till er är : Skippa den där JÄVLA promenaden och ligg kvar i soffan istället.  



Helt ovetandes om tragedin som skulle hända en vecka senare

Med sorg / es

Uppdateringen har väl varit sådär sedan Emma lämnat oss i sticket här hemma... Jag kan absolut inte ta någon cred för hur flitigt det skrevs förut, men då fullkomligt regnade det in inlägg. Nu är det ganska dött kan man säga. Tråkigt, jag gillar ju att läsa om mina kära fotbollstjejers vardag. Känns som att jag får ta del av livet där hemma. Jag som också är på villovägar. Nu sitter jag här och tänker att jag kanske måste dra mitt strå till stacken också. Men hur roligt är det att läsa om Sundsvall för er? Ja jag vet inte, men jag gör väl det för att, som sagt, dra mitt strå till stacken.

Förra veckan hade min skola en välgörenhetsgala på ett mycket fint ställe där målet var att samla in pengar till Tanzania. Några av eleverna ska sedan åka dit för att förvalta pengarna väl. Det blev faktiskt en riktigt skaplig summa pengar så kvällen var definitivt lyckad! Jag kom dit som gäst och såg stolt hur mina elever jobbade på. Höjdpunkten på kvällen var när konfrenciern felbetonade ordet "analfabet". Jag kunde tyvärr inte hålla mig. Tur att folk kan bjuda på sig själva! Summa summarum, väldigt duktigt jobbat av alla inblandade denna kväll!

Igår när jag kom hem från volleybollturnén över norra Sverige var det dags att ta tag i bilen som strejkade i fredags... Jag bävade för det hela vägen hem. Hade fått låna batteriladdare så att jag skulle få ström i batteriet. På grund av att min parkeringsplats är lite långt från stolpen så måste jag ha förlängningssladd till motorvärmarsladden, att få i sladden i denna är VÄLDIGT tufft kan jag lova. Svetten rann INTE eftersom det var mellan 18 och 20 grader kallt och undertecknad stod på knä i snön och svor över hur trögt det kunde vara att få in en kontakt! Till slut när jag trodde att jag skulle förfrysa alla kroppsdelar gick jag in och fortsatte mina tappra försök inne istället. Men jag var tvungen att ge upp och tänkte att jag måste hitta någon som kunde hjälpa mig. Jag knackade då på hos en granne. Har ju egentligen bara träffat en av mina många grannar här omkring och förvånades/förskräcktes över den person som öppnade dörren. Personen saknade en framtand och såg otroligt förvirrad ut. Med T-shirt och långkalsonger på sig tittade denne förvånat på mig och blev så nervös över min förfrågan om att låna dennes muskler att personen började stamma vilt. Jag försökte då lugna ner denne person med att jag bara ville ha in kontakten i förlängningssladden. När förfrågan hade sjunkit in startade grannen att försöka lyckas med mitt önskemål. Tanken att ge upp var inte långt borta, men plötsligt gick det! Grannen skadade dock handen på kuppen, men jag gick där ifrån med en sladd som var mycket längre än den var tidigare. TACK! Kändes dock som att grannen fann situationen i det stora hela ganska traumatisk. Stackare.



Tja, inte så intressant kanske. Men nu har i alla fall bloggen uppdaterats. Mission completed.

Love, P

Det var  ett tag sen jag vet… Jag tänker inte komma med några ursäkter denna gång…

För en vecka sedan och 1 dag blev jag Stolt faster till LILLA Ines Pihlgren Lindfors!!! Wow vilken känsla. Det känns som att allt annat är oviktigt nu. Det enda jag vill är att köpa små sockar och bodys och säga Heeej sötis älskling, dullidull…

Jag har en efterlysning idag: Var fan håller Emma hus? Jag har också fått massms:et där hon skrev om Mentos och att hon saknade mig… lite beige, men jag hade nog också satsat påmasssms i Emma läge. Hon klarar ju inte ens av att hinna med flyget...hihi! Vi saknar dig också Emma, Where are you, och vad gör du?? Ligger du bara och äter Mentos hela dagarna eller vad sysslar du med? Uppdatera, tack!

Jag uppmanar alla att kolla i gårdagens Norran på sidorna där jobbannonserna finnes. Jag blev så glad och nästintill sugen på att byta jobb, när jag lockades av detta söta och glada fejs! Alla kommer att vilja söka dit förstår ni! Vilket genidrag av företaget!

Igår kvalade jag in till cowboy! Siggan red och jag sparkade med vilda Neo bredvid, framför, bakom och runtom! Halvvägs frågade Siggan om jag ville ta hästen och det ville jag ju såklart. Något som visade sig bli en actionfylld ridtur. Eftersom att det var ca en månad sedan jag red, så var jag av naturliga skäl väldigt ringrostig…. Detta utnyttjade hästen såklart till fullo och började trilskas lite smått. Detta eskalerade sen och till slut fanns det ingen återvändo, Hamradis hade tagit kontrollen över mig och styrde helt själv. Det fanns bara en sak att göra i detta kritiska läge- Att försöka få stopp på ekipaget.  Detta var lättare sagt än gjort! Jag var inte rädd, men jag var hyffsat spänd i kroppen, och detta kände ju såklart Hamradis av.
Så när vi till slut stannade hade jag hunnit pröva alla sätt att få stopp på hästen, förutom det rätta sättet. Nu vet jag i alla fall vad det sättet heter-  One rein stop! Så det så! Haha! Det kan hända att jag får pröva det i framtiden. För er som är väldigt sugna på att se världsryttarekipaget in action, så håller vi till i kåge med omnejd.

I afton blir det middag med Carro och Emil… Carro, visst kan killarna fixa maten? Vi behöver alla krafter vi kan få  inför kvällens utmaning-  fucking träning i kombihallen!!!   Innan dess väntar en dag full av mms från Ines- som för övrigt ligger kvar på lassa några dagar till, hockeymatch i ersmark och förhoppningsvis en dejt med Neo.




HOWDY!!
/Jossann och Ines

Sista inlägget på modeblogen för ett tag nu. Imorgon drar vi. Får se om vi kommer tillbaka, vi kanske gifter oss med varsin thailändare, who knows!

Rocka hårt i Norge Sanna. Saknar dig redan.




Och resterande kaifare. Ha så kul i kombihallen, hihi.

And Veronica ,du jobbar inte varje Söndag, du ska dit!

Pösss

Ohherregud. Bara 5 dagar kvar. Istället för att sitta och längta så känner jag bara stress stress och panik!!!! Känner mig som Sanna när hon sovit för länge! 

det känns som om det är mycket att göra på lite tid. Packa till Thai de är väl inga problem, de är bara snöra ner nån bikini och en klänning, så är det klart. Okej möjligtvis lite solkräm också  Och för alla er som sitter och skrattar nu, jag HAR lärt av mina misstag och det kommer inte att hända igen, I hope . Men resterande, handla allt som ska med, fara på Appo och tömma deras förråd på .. ja på ALLT känns det som. Sen är det mycket annat skit som ska ordnas och hinnas.

Det borde blivit världens bästa glädje inlägg men istället så blir det ett kaosartat flänninlägg, men då vet jag att vissa av er blir glada iaf. Typ Veronica! Kan inte någon komma hit och få ordning på mig och allt som hör till? SANNA kom snälla!

Till något mindre jobbigt. Vi har nu gjort våran reseblogg. Jag säger inte vad den heter ännu, men det kommer upp inom en framtid så HÅLL UTKIK :)

Såg att Sanna har skrivit vad hennes nyårslöfte var så jag kan ju inte vara sämre. Mitt nyårslöfte som jag bestämde mig för på nyårs var att nästa nyårsafton ska jag inte fira i Sverige. Utan jag ska stå i ett varmt hav med så lite kläder som möjligt, med människor jag knappt känner (eller någon vill jag nog känna, någon som är på?) och dricka gott och ha så jävla kul. Mina erfarenheter på nyårs är att man har såååå stora förväntningar och tror att man måste göra det så speciellt och stort som det bara går. När man egentligen bara behöver är människor man tycker om, god mat och sprit såklart.
Jag insåg just nu att det blev lite dubbelmoral här. Men skit samma!

Nyårslöftet som kommit på senare tid handlar om något helt annat. Jag Vh och Webb så vara snälla med varandra. Så enkelt är det. Vi har haft lite problem med de det gågna året. Jag tycker vi har fått en väldigt bra start.



Eftersom Räkan hann före med nyårsbilderna så bjussar jag på en från juldagen.




Får se om jag hinner med nå mer inlägg innan vi åker.  Eller länken till bloggen måste ju ut.

Hade fint Heja Kaif!

/es

Just nu är kanske inte denna bild så mycket att skryta om?

Men kom ihåg. All publicitet är bra publicitet Rundblad!  höhö

Sunnanåcup imorgon wihiooo

/ 9