.

Var inne och läste på våran gamla Thailandsblogg, då dök detta inlägg upp. Oj vad jag skratta. Det är mycket text, men om ni tar er tid att läsa så kan jag försäkra er om att det är värt det!

---

igar glomde jag att skriva om det viktigaste. namligen var moppefard! da vi gick i land pa koh lipe borjade vi att leta ett ledigt rum, en ledig bungalow eller eventuellt en ledig bit mark att sova pa. allt detta gick, ursakta mig men, at helvete! allting var fullbokat, ingen var hjalpsam och vara vaskor vagde varsitt ton i vad som kandes som 56 graders varme. ett litet tips: ga inte omkring med sariga fotter fram och tillbaka pa en sandstrand i ett par timmar.. sitter just nu och vantar pa att infektionerna ska ta fart. tur att vi ar tre underskoterskor och en skoforsaljare har! hur som helst, efter att irritationen i gruppen spridigt sig sakta men sakert gar vi in till en restaurang och fragar om dom kanner till nagra lediga rum. dar inne sitter nagra tjejer och tittar medlidande pa oss. en utav dom beklagar sig over att dom inte har nagra egna rum att ge oss och erbjuder sig sedan att hjalpa oss att leta! denna tjej springer omkring som en duracellkanin i varmen och ringer alla sina vanner for att vi ska kunna fa nagonstans att bo. detta gor hon medans vi andra har fatt varsin cola att dricka i narheten av en gudomlig flakt. tjejen kommer tillbaka och har hittat rum at oss! hon har en hotellanstalld pa telefonen som jag borjar prata med. annu ett tips: tala aldrig engelska i telefon med en thailandsk kvinna som inte kan tala engelska, ingenting blir sagt. i alla fall sa fixar denna underbara tjej en kille som ska skjutsa oss till hotellet sa att vi kan prata ansikte mot ansikte istallet. killen kor fram en moppe med ett sidoflak till oss att sitta pa. det har blir ju guld tanker vi! enda tills killen borjar ta sats uppfor en sandbacke mitt i en skog. vi haller fast oss for allt vad vi ar varda! men det ar inte latt att kora moppe i sand markte vi. moppen valter, julia branner sig pa avgasroret, linda och astrid flyger av, emma skrattar sig dubbelvikt. efter viss forvirring och efter vi genomsokt vara kroppar efter potentiella skador sa borjar aven vi andra delta i emmas hysteriska skratt! jag var sa drankt i damm och sand att da vi, antligen, kom fram till hotellet stannade en turist upp och tog en kort av oss. killen som korde sag valdigt forskrackt ut sa vi gav honom 120bath och en klapp pa axeln. sen korde han ivag.

bli inte radda kara foraldrar. vi lever och mar bra. aven om vi inte har nagot handfat eller nagon spolknapp i "badrummet" pa bungalow.

---