.

Nu tänkte jag berika bloggen med ett inlägg eftersom att det var så jävla längesedan jag skrev något.
Jag tänkte berätta för er som inte redan vet, lite om vad  jag har sysslat med det senaste månaderna.

Jag har tagit ett beslut. Slutat fotbollen.

Jag kände att jag ville känna mig värd något och de senaste 2-3åren har jag inte känt mig värd så speciellt mycket, förutom utanför planen, för där är jag tydligen jävligt värdefull…

Åh, tänker ni kanske. Man måste ju träna och dom som tränar mycket och är bra får spela!

Nej! Så är det inte alltid. Min målsättning har alltid varit att få ihop jobb och träning så gott det går. Jag har pusslat och trixat och verkligen försökt. Första året jag pusslade ihop jobb och träning, tror jag inte att jag missade många träningar. Men jag blev ändå åsidosatt. Jag var den enda i hela laget som inte blev kallad till Sunnanåcupen för att jag "hade fel spelstil". Hur häftig kände jag mig då? Jag har aldrig kunnat spela sunnanåcupen efter det. Löjligt tänker en del. Väldigt realistiskt säger jag, för en tjej som tror och lurar sig själv att hon inte duger. Små saker som kanske var petitesser för andra, blev väldigt stora och avgörande för mig. 

var har jag hamnat? Utanför planen, och vad gör jag då? Tappar motivationen, känner mig mindre värd och får ångest över alla möjliga saker. Allt blir som en nedåtgående spiral…
Jag tycker inte det är kul att känna mig mindre värd i laget. Men när de som varit på semester/ jobb och annat kommer tillbaka till en match och går raka vägen in i startelvan, då känns det fan i hjärtat.  Kalla mig löjlig, bitter vad som helst, men det är såhär jag har känt. Jag vet att tjejer är känsliga, och jag kanske mer än andra. Men jag vet att jag inte är ensam om dessa känslor! Tack och lov sa Vickan en väldigt smart grej till mig, som fick mig att tänka efter. ”Jossann, du ska inte känna att fotbollen tar mer än vad den ger…”   Först tänkte jag inte så mycket på dom orden, men det startade något i min hjärna, som senare ledde till beslutet om att sluta på riktigt, något som jag aldrig ångrat…


Då var det sagt.


Till det positiva…

Jag kan numera titulera mig som stolt orienterare på medel nivå. Jag har tagit alla 30 kontrollerna på vitberget med omnejd, och jag kanske vinner ett pris i utlottningen. Jag har aldrig vunnit ett pris i fotboll.

Jag tränar/motionerar en timme om dagen med undantag för en dag i veckan.

Jag har mer tid över och känner faktiskt att jag orkar mer och känner mig mer värdefull, trots att jag mest tränar själv.

Jag har lediga kvällar, något som jag inte haft mycket av de senaste 4 åren.

Jag kan titta på en fotbollsmatch med kaifdamer utan att må dåligt över att jag inte får vara med på planen.

som ni alla märker har jag tagit rätt beslut!

Semestern i år har spenderats på hemmaplan, och allteftersom åren går, inser man att man måste ta vara på den lediga tiden man har. För den går riktigt fort om man inte fångar den.  Midsommar spenderades i Hökmark för 5 året i rad. Jag och Alex var lekledare, och många av lekarna refererade till det manliga könet. Något som var mycket uppskattat, av jag och AlexJ

På midsommartravet startade min älskade Adam, Robert och Jante ”bolaget”, i hopp om att tippa hem storkovan. Jag har ännu inte sett några pengar…

SOFIA A-L har hoppat med BMX genom kroksjöns BMX-klubb! En eloge till henne. Jag önskar att jag tordes pröva. Kanske nästa sommar, i ett mindre hopp, utan brygga och vatten…

Jag har inte stekt så mycket som jag skulle vilja, stranden har fått kliva åt sidan och ge plats åt annat…

Jag har fått ett glädjande besked. Och som ni alla vet ska Emil och Carro ”PF” Aktell ha ett barn. Alltså Carro ska föda ett barn!!!! Kan ni fatta? Helt underbart, och jag ska vara barnvakt när Carro måste sitta på toa en hel kväll pga sin PF…hahahahaha!

OCH….nu på lördag, den  4:e september, blir min högstadiekompis Frida Gustavsson, Fru Richman. WOW, vi kommer att ha en toppen/dagkväll med glädjetårar och fylla! Kan inte tro att det kommer att sluta på annat sätt, när alla dessa härliga människor som ska komma, slår sina påsar ihop!

Den 30 OKTOBER, lägg det datumet påminnet. Då slipper ni VIP i skellefteå… För innan Carro blir för fet för att få in sin mage i bilen(det var Carro själv som sa det), ska vi göra en klassiker. VIP i Sundis! Och något säger mig att denna tripp kommer att bli något utöver det vanliga… Jag längtar så mycket! Biloggboken, kramarna när vi träffar Petra, Emma besvikelse över att vi inte vill vänta en hel dag på på henne, med att åka ut till Birsta city, min och Sannas morgonpromenad, Pizzan från Joop och all shopping ni kan tänka er! Monki ska få sig en omgång! Btw, igår shockades jag smått när höstkatalogen från Monki damp ner i brevlådan för första gången. Hur kunde Monki veta?

Hoppas även på att jag får förnyat förtroende som konferencier vid ”after shopping” modevisningen.  Det kändes så himla bra att stå i centrum av dessa 4:a underbara tjejer och prata på knackig engelska om vilka fantastiska fynd vi alla gjort!

Sådärja!!

Till slut vill jag tillägna en låt på det gammeldags viset, eftersom att jag inte kan länka, till alla som känner att dom behöver en påminnelse om hur bra dom egentligen är.
Säkert med låten- Allt som är ditt.

Jag ska inte skjuta någon. Jag är inte bitter, bara
mänsklig.

Kaif is lajf

stora kramar till ALLA!