Bekännelsen om känslorna
Nu tänkte jag berika bloggen med ett inlägg eftersom att det var så jävla längesedan jag skrev något.
Jag tänkte berätta för er som inte redan vet, lite om vad jag har sysslat med det senaste månaderna.
Jag har tagit ett beslut. Slutat fotbollen.
Jag kände att jag ville känna mig värd något och de senaste 2-3åren har jag inte känt mig värd så speciellt mycket, förutom utanför planen, för där är jag tydligen jävligt värdefull…
Åh, tänker ni kanske. Man måste ju träna och dom som tränar mycket och är bra får spela!
Nej! Så är det inte alltid. Min målsättning har alltid varit att få ihop jobb och träning så gott det går. Jag har pusslat och trixat och verkligen försökt. Första året jag pusslade ihop jobb och träning, tror jag inte att jag missade många träningar. Men jag blev ändå åsidosatt. Jag var den enda i hela laget som inte blev kallad till Sunnanåcupen för att jag "hade fel spelstil". Hur häftig kände jag mig då? Jag har aldrig kunnat spela sunnanåcupen efter det. Löjligt tänker en del. Väldigt realistiskt säger jag, för en tjej som tror och lurar sig själv att hon inte duger. Små saker som kanske var petitesser för andra, blev väldigt stora och avgörande för mig.
var har jag hamnat? Utanför planen, och vad gör jag då? Tappar motivationen, känner mig mindre värd och får ångest över alla möjliga saker. Allt blir som en nedåtgående spiral…
Jag tycker inte det är kul att känna mig mindre värd i laget. Men när de som varit på semester/ jobb och annat kommer tillbaka till en match och går raka vägen in i startelvan, då känns det fan i hjärtat. Kalla mig löjlig, bitter vad som helst, men det är såhär jag har känt. Jag vet att tjejer är känsliga, och jag kanske mer än andra. Men jag vet att jag inte är ensam om dessa känslor! Tack och lov sa Vickan en väldigt smart grej till mig, som fick mig att tänka efter. ”Jossann, du ska inte känna att fotbollen tar mer än vad den ger…” Först tänkte jag inte så mycket på dom orden, men det startade något i min hjärna, som senare ledde till beslutet om att sluta på riktigt, något som jag aldrig ångrat…
Då var det sagt.
Till det positiva…
Jag kan numera titulera mig som stolt orienterare på medel nivå. Jag har tagit alla 30 kontrollerna på vitberget med omnejd, och jag kanske vinner ett pris i utlottningen. Jag har aldrig vunnit ett pris i fotboll.
Jag tränar/motionerar en timme om dagen med undantag för en dag i veckan.
Jag har mer tid över och känner faktiskt att jag orkar mer och känner mig mer värdefull, trots att jag mest tränar själv.
Jag har lediga kvällar, något som jag inte haft mycket av de senaste 4 åren.
Jag kan titta på en fotbollsmatch med kaifdamer utan att må dåligt över att jag inte får vara med på planen.
som ni alla märker har jag tagit rätt beslut!
Semestern i år har spenderats på hemmaplan, och allteftersom åren går, inser man att man måste ta vara på den lediga tiden man har. För den går riktigt fort om man inte fångar den. Midsommar spenderades i Hökmark för 5 året i rad. Jag och Alex var lekledare, och många av lekarna refererade till det manliga könet. Något som var mycket uppskattat, av jag och AlexJ
På midsommartravet startade min älskade Adam, Robert och Jante ”bolaget”, i hopp om att tippa hem storkovan. Jag har ännu inte sett några pengar…
SOFIA A-L har hoppat med BMX genom kroksjöns BMX-klubb! En eloge till henne. Jag önskar att jag tordes pröva. Kanske nästa sommar, i ett mindre hopp, utan brygga och vatten…
Jag har inte stekt så mycket som jag skulle vilja, stranden har fått kliva åt sidan och ge plats åt annat…
Jag har fått ett glädjande besked. Och som ni alla vet ska Emil och Carro ”PF” Aktell ha ett barn. Alltså Carro ska föda ett barn!!!! Kan ni fatta? Helt underbart, och jag ska vara barnvakt när Carro måste sitta på toa en hel kväll pga sin PF…hahahahaha!
OCH….nu på lördag, den 4:e september, blir min högstadiekompis Frida Gustavsson, Fru Richman. WOW, vi kommer att ha en toppen/dagkväll med glädjetårar och fylla! Kan inte tro att det kommer att sluta på annat sätt, när alla dessa härliga människor som ska komma, slår sina påsar ihop!
Den 30 OKTOBER, lägg det datumet påminnet. Då slipper ni VIP i skellefteå… För innan Carro blir för fet för att få in sin mage i bilen(det var Carro själv som sa det), ska vi göra en klassiker. VIP i Sundis! Och något säger mig att denna tripp kommer att bli något utöver det vanliga… Jag längtar så mycket! Biloggboken, kramarna när vi träffar Petra, Emma besvikelse över att vi inte vill vänta en hel dag på på henne, med att åka ut till Birsta city, min och Sannas morgonpromenad, Pizzan från Joop och all shopping ni kan tänka er! Monki ska få sig en omgång! Btw, igår shockades jag smått när höstkatalogen från Monki damp ner i brevlådan för första gången. Hur kunde Monki veta?
Hoppas även på att jag får förnyat förtroende som konferencier vid ”after shopping” modevisningen. Det kändes så himla bra att stå i centrum av dessa 4:a underbara tjejer och prata på knackig engelska om vilka fantastiska fynd vi alla gjort!
Sådärja!!
Till slut vill jag tillägna en låt på det gammeldags viset, eftersom att jag inte kan länka, till alla som känner att dom behöver en påminnelse om hur bra dom egentligen är.
Säkert med låten- Allt som är ditt.
Jag ska inte skjuta någon. Jag är inte bitter, bara
mänsklig.
Kaif is lajf
stora kramar till ALLA!
Äntligen!
Jo om ni undrar så lever jag fortfarande, trots att det var läääääääääääänge sedan sist.
Så nu börjar jag med mitt otroligt långa inlägg (Som vanligt) om allt som hänt under sommaren. Haha.
Allt började den 4 juni då jag tog examen som Sjuksköterska. Jippi, 3 år har gått helt sjukt fort!!! Den 6 juni satte jag min fot på Akuten som klar sjuksköterska, nervös som aldrig förr. Men eftersom jag nu skriver detta inlägg så förstår kanske alla att jag överlevt. Har varit en otroligt rolig och lärorik sommar.
Jag och Emil kom hem från Tunisien i förrgår efter en otoligt skön vecka, stålande sol, upp mot 47 grader så det blev mestadels skuggan då. Tur att vi hade AC på rummet. All inclusive lyxade vi till med och hela veckan handlande om att gå från Rummet till Matsalen till Pollen/Havet till matsalen och sedan tillbaka till rummet för att sova. Har verklgen vilat upp mig i veckan. Känns skönt för att i förrgår (måndag) började jag mitt nytt jobb (En projektanställning på 6 månader). Känns skönt att ha en fast inkomst. Jag ska jobba som Senior alert- Coach. En sen... vadå? Förstår vad ni menar. Jag ska hjälpa till att sprida ett riskbedömningsinstrument i vården i Västerbotten Handlar i stort om att förbättra äldres hälsa. Att hitta risker som fall, undernäring och trycksår innan de uppstår. Började arbetet i måndags v.34. Så har inte kommit så långt och de finns fortfarande många frågetecken. Återkommer senare hur det går (troligtvis då projektet är slut) haha. Vi ser om den saken.
Då var 2 av många roliga händelser bloggade=).
En annan händelse var under midsommar, jag och Emil satt och åt frukost på klipporna på vitberget och förlovade oss. En guldring på vänsterhanden är inte att leka med=). För er som undrar så får bröllopet vänta!!! Har det tagit mig 6 år att bli förlovad så får det allt dröja ett tag till bröllop.
Har andra mer spännande planer framöver. För vi ska nämnligen har tillökning i familjen Marklund/Aktell i slutet på februari. En Emma jr. Då blir iaf Emil glad att det blir en blond och blåögd parvel, tyvärr tror jag att mina gener har övertaget. Är nu i v.15 och tiden tickar på. Snart är man väl där. Har varit svårt att alla hålla sig för alla kära vänner och familj tur att väntan är över. Ska på inskrivning hos Barnmorskan på fredag den 27/8 så de känns skönt.
Ligger nu i Sofies soffan och jäser mage med Emma och Sofie. Ätit mycket god pastagratäng och nu kaffe och god nybakad mjukpepparkaka alá Sofie. Kände även pressen från deras håll att uppdatera bloggen.
Nu tackar jag för mig för denna gång. Bilder kommer senare... Kanske.
Kan även vara så att Emma fortsätter skrivelsen av denna magutveckling, både hos mig och Sofie.
På återseende. CA
Pic
Vinden har vänt.
"Vinden har vänt
Vinden har vänt i Kåge. Det kan man i alla fall tro efter kvällens match mellan Sörböle och Kaif. Hemmalaget blev spelförande i 90 långa och plågsamma minuter för gästerna, som inte alls hade skött löpträningen under sommaren som sina motståndare. Men vad gör det då ett fighterhjärta av guld fanns i alla Kaif-spelare. Gästerna gjorde matchens enda mål i den första halvleken och det var Viktoria Aktell som hittade rätt - även den här gången.
Men hon var inte bäst på plan, det var Felicia Lindfors. Målvakten hos gästerna stog för några fullständigt magiska räddningar och höll sitt lag på planen då man inte orkade hålla uppe försvarsspelet genom hela matchen. Orken sinade, men alla kämpade och slet – det ska man ha en elogé för. Sörböle var det bättre laget, men vilja slår ju som bekant klass."
Man måste inte vara ett geni för att förstå att det var Sörböle som var hemmalag.
Är det bara jag som fått in smäll på käften och insett att sommaren är slut? Jag har två bevis på att det är så. Bevis 1, det är kolsvart för många timmar under natten. Bevis 2, vi tränar numera innebandy med klubba två gånger i veckan = hemska vinter. Kill me. Jag är inte redo, har fortfarande inte hittat mig en stand in för Sofie. 
Dagens citat : " life is a bitch and then you die"
/ #9
Echo
Ajja någon enstaka läsare finns väl kvar?
Jag känner mig 100% skyldig och träffad att denna bloggen går sådär i uppdateringarna... Den enda som gör tappra försöka att driva och pusha oss andra till framgång är ju bossen Emma Stenman. Vi andra försöker tappert hänga med i detta otroliga tempo. Men det är svårt..
Jag tror bestämt att vi andra 4 måste börja kriga mer för att hålla våran dundrande läsar-statistik uppe!
NY höst! Nu känner jag motivation krypa fram.... (NAAAAAAAAAAAT)
Från början var detta tänkt som en modeblogg. Hur nu detta kommer sig är ju ett mysterium. Klart alla av oss är high fashion och tycker mode och sånt är kul! Men vi har nog alla bäst trivsel i ett par sköna mjukisar eller en uppsättning matchkläder framför dessa high heels och hetsiga mode som byts dag ut och dag in. Tempot är alldeles för högt i modevärlden! :P
Så jag tänkte ge er två sköna tips iaf, har ingenting med mode att göra, mer ett konstaterande av smarthet!
Ni vet ju alla hur jobbigt det är att måla nagellack, inte själva målandet menar jag nu. Utan den otroligt långa väntetiden tills lacket är torrt och fit for fight! Det slutar alltid med ett trytande tålamod och efter 30 sekunder så har man antingen satt sig vid datorn och lämnat spår på tangenterna. Eller så kommit på den klipska idén att äntligen ta tag i diskberget som bara växt under veckan. NU kära läsare ska jag ge er ett tips från Shrimpen som alltid lider av detta feta problem....
* Måla naglarna när ni går och lägger er! HÄNDERNA PÅ TÄCKET och sedan Godnatt. Perfekt för er som ändå har en tendens att besöka JB (John Blund) rätt så snabbt. För er andra som vrider och vänder er 78 ggr innan ni somnar in, BIG NO NO! Då har ni ju säkert insett att ni får läsa någon annans modeblogg om tips som passar er ;)
Mitt andra tips är för er äckelpäcklar, stressade människor, tidsoptimister, eller som hatar att ha blött hår.
Köp ett torrschampo! Jag har testat detta nu och det är ju faktiskt förvånansvärt bra! nog för att jag tillhör kategorin som gillar att duscha håret så finner jag mig även i den andra gruppen -tidsoptimister. Så ibland slutar det med att man måste ta till torrschampot för att fräscha upp håret och slippa den flottiga känslan. Try it out brudar! Kan rekomendera denna (för det är den enda jag testat höhö) Kostar 45 kr tror jag, där märket Proffs
finns! :)
/ Räkan
